Idag spelade vi Bro Hof Slott Stadium Course. Så CHECK på plats nummer 1!
Banan är en behaglig upplevelse från gul tee, mycket mindre skräckinjagande än vad man kunde tro. Skicket är förträffligt. Från känslan att gå på en sviktande, mjuk, greenlik fairway till perfekta greener (dock ej så snabba) och vackra bunkrar med perfekt (alltså lite) sand. Sommarens regn är nog en fördel, för Stadium Course spelbarhet - greenerna tog verkligen emot bollarna.
Lätt att hitta bollen i ruffen, men svår att spela ur. Underbart. Sen kan man inte begära att alla svenska banor ska ha bevattning i ruffen. Men jäklar vad lite boll vi letade.
Som helhetsupplevelse med banans kondition, dom overkligt många banarbetarna, infarten till slottet, själva slottet och faciliteterna däromkring som ett halfway house som man passerar minst 4 gånger så tror man knappt man är i Sverige när man spelar. Eller bara en sån sak som en vacker bro:
Lägg därtill samklangen med naturen, som på 15:e hålet, dogleg-parfemman längs Mälaren där fiskmåsarna befolkar hela fairway. Dom kraxar och flyttar sig efter hand som man spelar hålet. Och så vattenvyn på det. Hur vackert och mäktigt som helst!
Oavsett färg på tee finns det val att göra och fairwaybunkrar i spel. Carrar jag över fairwaybunkern på 10:an? Var skär jag vattnet på 9:an eller 13:e osv? Stadium Course ställer frågan till dig och du måste leverera. En sån sak som att ett andra slag på ett par 5-hål kan vara det svåraste. Var livrädd på 9:ans dito när jag i motvind skulle pricka ytan mellan fairwaybunker och vattenhinder med en järnfyra.
Tycker varenda hål är bra på Stadium Course. "TV-hålen" spelade jag med ett leende på läpparna. Håller 1:an som ett riktigt bra öppningshål, andra favoriter på banan är 8:an med sin dogleg och sina fina avrinningsytor, 2:an, 5:an, 6:an och 10:an som är några grymt fina par 4-hål och 13:e med sina många spelmöjligheter är otroligt kul. 15 och 16 är också jättefina golfhål. Och 17 är 17...
Från svart tee skulle jag nog värdera 18:e lite högre. Från gult är det inte riktigt en värdig avslutning.
Personligen blir jag sinnessjukt inspirerad av att spela banor i sån här miljö och med Bro Hofs toppskick. Klöv fairway första tre hålen på ren inspiration.
Men för att summera själva banbesöket: det här ÄR Sveriges bästa bana. Spelvärdet är mycket högre än vad jag har blivit skrämd att tro, kanske för att jag slår ganska långt. Det är värt pengarna att spela. Jag kommer att spela här igen - snart!
Återbesök: oktober 2012
Vinden kom från andra hållet detta besök och det gjorde så klart att banan spelades helt annorlunda. Jag hade redan innan bestämt mig för att spela aggresivt och så passande då att det blev medvind på merparten av par 5-hålen. Stadium Course var ännu bättre andra gången och jag längtar dit igen.
Jag läste någonstans från en internationell kritiker att man borde lagt lite pengar på att definiera hålen bättre. Kanske satsa på ett träd här och där. Nu i den vackra höstskruden så måste jag säga att banan känns som bäst naturmässigt på hålen som ligger närmast Castle Course. 1,2,3,6,8,12 och 13. Victory Valley känns som en konstigt plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar